Beteendevetare 30/9 2014
Snabbt efter förra mötet fick jag träffa beteendevetare. Nu var det dags att prata om allt annat kring min övervikt. BLÄ hatar verkligen att prata deep. Här var det snack om uppväxten. Hur mina föräldrar gjorde med maten osv. Jag kan inte minnas att vi hade dåliga vanor hemma. Mamma lagade alltid mat från grunden. Inget färdiglagat eller halvfabrikat. Inte ens köttbullar. En gång i månaden åkte vi dock till Malmö och fick varsitt Happy Meal jag och brorsan.. En gång i månaden. Inget godis mer än på lördagar och då var det inte hur mycket som helst. Inget annat kex kakor eller läsk på vardagarna utan bara på fest. Lite högre upp i ålder kommer jag visserligen ihåg att farfar följde oss till skolan i lågstadiet och ofta hade med en liten chokladbit åt mig och min bror... kanske inte så bra men vi älskade när farfar följde oss till skolan. Såklart! Lite senare började mina konstiga ätbeteenden. Jag rensade allt som fanns hemma när jag kom hem från skolan. Allt sött som fanns hemma gick inte att gömmas från mig. Jag hets åt. ALLT! Fanns det inget hemma, som det resulterade i efter att mamma fått nog, käkade jag sockerbitar.. Eller öste in ett par skedar strösocker i käften sen var det bra. Det var väll för att jag egentligen inte fick göra så eller äta något sött som jag bara blev galen och trottsig? Asså jag menar jag åt till och med bakchoklad om det fanns hemma. Sen när mamma frågade vem som ätit upp den så var det såklart aldrig jag.. Stackars pappa som fick all skit fast mamma fattade klart tillslut att det var jag.. Allt sånt här pratade vi om. Beteendevetaren följde även upp från dietisten om mitt upplägg under dagen med måltider. Går väll hyfsat bra och jag försöker iaf få till att äta mer de dagar jag jobbar dag. Men frukost i bilen kl 05.30 känns inte så lockande. Kämpar på!
